Logen De Sju Häraders Historia
Boråslogens upphovsman är Johan August Blomquist, som recipierade i orden i Göteborg den 17 december 1922. Han fattande genast ett varmt intresse för orden och dess arbete. Varför han sökte införa densamma i Borås. Han hade snart den glädjen att se detta arbete förverkligas, genom att en del av hans bästa vänner i Borås gick in i orden. Den 12 april 1924 kallade Johan Blomqvist samtliga bröder i Borås till ett sammanträde på Stadshotellet för att överlägga angående bildande av en brödraklubb. Närvarande var: Johan Blomqvist, Hjalmar Rundqvist, Severin Persson, Sigfrid Mårtensson, Hadar Andersson, Clas Andersson, P.A. Johansson, Verner Mattson, Albert Bruér och Axel Thunborg. Johan Blomqvist ledde förhandlingarna och till diskussionsämne upptogs frågan om bildande av en Svarta Örns Ordens loge i Borås. Samtliga närvarande uttalade sig i varma ordalag för förslaget och tackade Johan Blomqvist, för att han tagit initiativet till sammanträdet. Det framhölls att genom en sådan sammanslutning kunde Svarta Örns Orden börja arbeta mera effektivt för Ordens utveckling i Borås, till styrelsemedlemmar valdes enhälligt: ordförande Johan Blomqvist, vice ordförande Hjalmar Rundqvist, sekreterare Severin Persson, vice sekreterare Clas Andersson och till kassör Sigfrid Mårtensson. Klubben hade sedermera sammanträden varje månad. Ett starkt stöd erhöll klubben i numera avlidne brodern Fredrik Landelius som då var innehavare av Stadshotellet. Landelius ställde gratis lokal i Stadshotellets festvåning till förfogande vid klubbens sammankomster och när Orden sedermera instiftade sin loge i Borås ställdes samma festvåning i sin helhet till Ordens disposition; en förmån, som logen åtnjuter även av den efterträdande direktören för Stadshotellet i Borås. För bildande av en kassa upptogs avgifter för inträde i klubben och sedermera även månadsavgifter. Brödernas intresse för en egen loge i Borås blev snart ett aktuellt spörsmål inom klubben, varför styrelsen härom samrådde med Stora Rådet, som lovade att allt skulle göras för att hjälpa Borås-bröderna att nå detta mål.
Vid klubbens sammanträde den 10 maj 1928 var Ordens Stormästare Wilhelm Friberg närvarande och logebildandet diskuterades ingående. Stormästaren framhöll, att brödernas antal i Borås vore nu så stort och flera av dem innehade högre grader, att inget hinder förelåg för en logebildning i Borås, varvid Stormästaren lovade att på alla sätt stödja och hjälpa klubben för denna frågas förverkligande. Klubben beslutade att arbetet omedelbart skulle igångsättas för bildande av en loge och skulle om möjligt logeinvigning ske den 30 september samma år. Boråslogen invigdes söndagen den 30 september 1928 av Stormästare Wilhelm Friberg i närvaro av ett 40-tal bröder därav en del från Göteborg och Varberg. Denna dag reciprierade 9 st nya bröder. Den nya logen hade vid detta tillfälle 34 st bröder varefter densamma hastigt utvecklades och innesluter nu inom kort 104 bröder.
Bilden till vänster visar Wilhelm Friberg Svarta Örns Ordens
Stormästare 1910 – 1931
Stormästaren Wilhelm Friberg i svart överrock.
Bland Boråslogens högtidsdagar kan nämnas dagen för Ordens korsplantering på ”Amerikaön” i Öresjö, som genomfördes söndagen den 22 september 1929 då Ordens Stormästare Wilhelm Friberg jämte bröder från Göteborg och Varberg var närvarande. Vid detta tillfälle förhöjdes högtidligheten ytterligare genom musik av Kungliga Älvsborgs regementes musikkår. Sedermera blev detta kors förstört av vandaler och många år senare hittade man det vandaliserade korset i sjön. De som hittade detta lämnade över detta till Orden och har därefter repareras och förvaras numera i en monter i logelokalerna.
Ordenskors Hultafors 
Gustav Adolfskyrkan i Borås
Tioårsjubileum.
En stor dag, särskilt för Boråslogen, inträffade den 25 september 1938, då Boråslogens tio-årsjubileum kunde firas. Den högtidliga Brödrasammankomsten gick av stapeln i den vackra Gustav Adolfskyrkan i Borås, som var fylld till sista plats av Bröder med anhöriga samt andra intresserade. Ordens Överkaplan, kyrkoherde Einar Wieselgren, predikade på sitt vanliga medryckande sätt och Svarta Örns medaljen instiftades för att utdelas till sådana personer, ”som genom berömliga gärningar på det andliga och materiella kulturlivets områden därom gjort sig förtjänta”. Vid Boråsjubileet utdelades medaljen till Ordens Överkaplan Einar Wieselgren, överceremonimästaren John Hellstenius, Boråslogens Styrande Mästare Otto Bjerling och kansler Johan Blomquist. Medaljen, som utdelas i guld eller silver av Stora Rådet, kan tilldelas även utanför Ordenssamfundet stående personer. Den har i guld tilldelats bl.a. den för svenskhetens bevarande i Nord Amerika mycket kände svenskättlingen, professor Amandus Johnson, och den moderna svenska skeppsbyggerinäringens uppbyggare, dr Hugo Hammar. Den senare erhöll medaljen på Ordens 36:e högtidsdag den 24 mars 1939. På Stora Rådets vägnar överlämnades medaljen till dr Hammar av Ordens tjänsteförrättande överkaplan, Kyrkoherden Knut Ericsson, som med några varmhjärtade ord förrättade medaljutdelningen.
Den 13 maj 1948 var det en stor dag i Svarta Örns Ordens historia. Broder Bertel Sundbeck donerade denna dag Arnäsholms kapell med tillhörande markområde till Svarta Örns Orden. Kapellet har sedan dess förvaltas av Boråslogen. I och med att kapellet har stått oanvänt under många år så behövdes det en upprustning innan det kunde tagas i bruk. Under sommaren 1948 genomförde man erforderliga reparationer. Söndagen den 5 september 1948 var allt klart att tagas i bruk och då skedde det ett högtidligt återöppnande i samband med Boråslogens 20-års jubileum. I högtidligheterna deltog förutom Boråslogernas ledande män, ett stort antal Bröder med Stormästare Olof Traung i spetsen samt Överkaplan Einar Wieselgren Styrande Mästarna i Borås, Varberg, Skara och Örebro. Dessutom inbjudna representanter som Prosten Sam Melin och kominister Nils Toft Borås. Kyrkoherde John Bunge som representant för Ljushults församling. Ett antal sångarbröder och musiker deltog vid detta högtidliga återöppnande av Arnäsholms kapell. Överkaplan Kyrkoherde Einar Wieselgren höll en gripande predikan utgående från psaltaren 100: ”Tjänen Herren med glädje. Förnimmen att Herren är Gud. Han har gjort oss – icke vi själva – till sitt folk, till får i sin hjord. Gån in i hans portar med tacksägelse, i hans gårdar med lov. Tacken honom, loven hans namn. Ty Herren är god. Hans nåd varar evinerligen och hans trofasthet från släkte till släkte”. Han avslutade sin vackra predikan med. ”När vi i dag kära Bröder, träda in i detta tempel, helgat åt Herren, vigt till Brödragemenskapens tjänst, må vi låta lovsång ljuda i våra hjärtan. Ty här möter oss löftet: Gud lever och verkar, han gör sig känd nu som han gjort i förgångna tider, han kan göra också oss till får i sin hjord. Där får vi växa och mogna i hans vård. Då kunna vi förverkliga Brödraskapets höga idé. Det är vår bön, att vi och kommande släkten alltjämt på nytt skola föras in i en gemenskap, där banden bundis över alla gränser och äro outslitliga. Att skapa den gemenskapen är vår helgedoms uppgift. Tacka Herren, loven hans heliga namn. Amen”.
”Guldplockarns” gård.
Hämtad ur Borås på den tiden av Philip Josefson och Sven Angborns bok. ”Hur länge dröjer det innan det Borås, som en gång i tiden begränsades av Staketgator får en ny profil? Den frågan kan man göra sig, när man ser med vilken fart gamla hus försvinner för att lämna plats för det ena storbygget efter det andra. Där nyss en grå och oansenlig träkåk vittnat om ett svunnet sekel, arbetar nu en grävskopa effektivt och snabbt. Men för varje sådant gammalt hus som skattar åt förgängelsen finns alltid anledning att fälla en vemodig kommentar. Ett sekelgammalt hus kan för många äldre Boråsare vara en erinran om barn och ungdomsår.”
Dessa tankar gav jag uttryck åt våren 1954, då två sådana där ålderdomliga gårdar utraderades för att lämna plats för Svarta Örns Ordens fastighet vid Sandgärdsgatan 37. Det ena av dessa gamla Boråshus låg vid Torggatan och den andra begränsades av Sandgärdsgatan, Stora Brogatan och Stengärdsgatan. Den senare fastigheten uppfördes på 1830-talet och behöll ända till rivningen en omisskännlig prägel av svunnet sekel, inte blott till exteriören utan även på gården med dess träd, buskar och blommor. Innanför en hög och tät hagtornshäck rådde här en stilla frid – man hade svårt att tänka sig att man hade en stads pulserande liv inpå knutarna. Det fanns även en ljuvlig syrenberså i trädgården. Vackra sommardagar när syrenerna blommade, var det mer än en promenerande som saktade sina steg och inandades den härliga doften. – Ja, det var ett trivsamt hus, sade en Boråsdam som under åren 1923 till 1943 varit hyresgäst i fastigheten. Hon hade bott på andra våningen med ingång från Sandgärdsgatan. Här hade hon en våning på 3 rum och kök. Det senare gick i vinkel och var tämligen rymligt. Att rummen var små är givet men de var så mycket trivsammare. Lågt till tak var det också och nog verkade de ”antika” men med möbler i samma stil gjorde våningen ett synnerligen trevligt intryck. Så kallade moderna bekvämligheter fanns givetvis inte. Det var järnspis i köket och kakelugnar i rummen. Somrarna var förstås härligast i denna Boråsgård. Även om inte trädgården var så stor, så fanns det mycket smått och gott där. Det fanns blommor, en liten köksträdgård, krusbärsbuskar, fruktträd av olika slag samt den omtalade syrenbersån. Och det lantliga inslaget förstärktes här som i andra liknande Boråsgårdar varje lördag. På gården fanns det ett litet stall för tvenne hästar och detta stod aldrig tomt dessa dagar. Tidigare ägdes denna Boråsgård av en herre som allmänt gick under namnet ”Guldplockarn.” Det var på den tiden vanligt att stans innevånare begåvades med mer eller mindre elaka eller karakteristiska namn. Benämningen”Guldplockarn” hörde väl till de mer ovanliga och suggestiva. Som ägare av fastigheten på Sandgärdsgatan hade han näppeligen fått sitt namn, även om måhända lägenheterna gav en god hyra. ”Guldplockarn” hade emellertid gjort en kort sejour i det stora landet i väster. Kanske han utvandrat i den glada men fåfänga förhoppningen att skära guld med täljknivar. Han hade uttalat en sådan förhoppning för vänner och bekanta var benämningen ”Guldplockarn” given I och med att Boråslogen växte snabbt mellan åren 1930 – 1950 så kom det upp funderingar bland Bröderna om att man skall bygga en egen fastighet på lämplig plats i Borås. På Sandgärdsgatan 37 låg det gamla trähus som ändå måste nybyggas, inom kort. Då kontaktade Boråsbröderna den aktuella byggmästaren om att få vara med och planera för ett hus som skulle passa för Svarta Örns Ordens Ordensverksamhet. Sagt och gjort. Det nya Svarta Örns Ordens fastighet stod färdig och invigdes den 24 september 1955.
För frågor och upplysningar, var vänlig och kontakta oss på lhs.ldsh@soo.nu